Idag påbörjade jag och Vilda säsongens klickerträning. Vi har tidigare tränat enstaka pass då och då, så jag visste att hon överhuvudtaget kunde associera ljudet av en klicker till belöning.

I julas vaknade Vilda och hennes 2 sambos efter vintervilan, och hon har nu ätit upp sig så pass att hon återfått energin och skärpan som krävs för att orka träna.

Att klicka in

Förberedelser:

• Göra belöningar lätttillgängliga, d v s lägga upp mjölmask i en skål som Vilda inte kan se eller nå samt ha en sked redo att fånga upp med så det går fort
• Fixera klickern runt handleden med ett gummiband,
• Se till att Vilda är uppvärmd (det måste vara minst 1 timme sedan hon sov).

Nu börjar inklickningen.

Jag klickar och slänger fram belöningen framför Vilda. I början är hon rätt seg, men förstår snabbt att det är mat jag slängt framför nosen på henne. De första 10 äter hon i godan ro utan att verka koppla till ljudet. Då visar jag henne klickern medan jag klickar och sedan belönar. Nu börjar hon förstå. Detta märker jag genom att hennes fokus riktas från skeden som serverar maten till klickern.

Mellan klicken gömmer jag både klicker och sked bakom ryggen så att Vilda kan tugga i lugn och ro.

Genom att hålla klickern i Vildas synfält långa stunder, men bara ge belöning när jag klickar och sedan hålla kvar klickern får jag reda på att Vilda förstått pricipen. Hon letar nämligen efter maten när hon hört klicket trots att klickern är kvar.

Men hör hon verkligen? Är det inte så att hon ser min tumme och kopplar synintrycket till belöning?

Vi testar: Utan att Vilda ser lägger jag en matbit precis utanför hennes vidvinkelseende. Sedan klickar jag där maten ligger så att hon endast kan höra och ej se. Precis som förut håller jag handen där ett tag för att se att inte Vilda rör sig intinktivt mot min hand med klickern.

När jag klickar höjer hon huvudet varifrån ljudet kom, sedan sänker hon blicket mot marken och letar mat.

Jag upprepar detta flera gånger. Jag flyttar på mig så hon inte ser och klickar där det redan finns en belöning. Hon hör, letar, tuggar!

Första träningspasset är över. Vilda har förknippat klick med belöning, men har inte hunnit tröttna och är heller ännu inte mätt.

I den här bloggen kommer jag som sagt att beskriva klickerträningen med min Skäggagam Vilda.

Ja du läste rätt, jag tänker klickerträna min ödla.

Vilda är en hona på 3 år. Har har de tre grundförutsättningarna för att klara av att klickertränas:

• Matglad
• Livsglädje
• God hälsa

Mina 2 andra skäggagamer uppfyller endast 2 var av dessa kriterium, därför gör jag detta med Vilda.

Jag kommer att använda den gamla typen av klicker med en knapp som är synlig och putar ut, detta för att kunna klicka med andra kroppsdelar än tummar när så behövs. Ibland behöver man klicka med munnen eller ett knä när man hanterar så oförutsägbara djur som ödlor.

Jag kommer att blanda levande föda med grönsaker, frukt och bär i träningen. Vegetabilierna kommer att vara skurna i små kuber som lätt kan tuggas och sväljas, utan risk att fastna när Vilda har bråttom.

Den levande födan kommer att bestå i 2 cm långa (d v s mycket små) och ca 2 mm breda mjölmaskar. Dessa kan jag tyvärr inte dela i mindre bitar, därför har jag valt de minsta.

De större maskarna i gänget blir föda åt Vildas sambos.

Viktigt när man tränar klicker är att sätta upp delmål, ha kriterier (krav) och att ha tajming.

Första passet kommer endast inklickning att ske. Andra passet, förhoppningsvis senare samma dag, kommer jag fånga något beteende som Vilda gör naturligt. Det kan vara att vinka, flytta svansen, gå framåt, höja och sänka huvudet.. Vad som än händer först.

Tredje passet, efter någon dag eller två, kommer jag att börja forma det beteende jag fångat till något som inte kommer naturligt men som Vilda ändå klarar av med fysisk lätthet.

Förhoppningsvis kommer jag att undvika för höga krav, för täta träningspass (jag älskar ju det här) och för långa träningspass. Hon får inte bli uttråkad, mätt eller gå in i väggen. Hon är ju trots allt en ödla!

Jag började träna skäggagam för att se om det kan ligga något i påståendet att klickern går via "reptilhjärnan" och det är därför metoden är så bra.